7-9 - Sista dagen i Cusco, och hemmåt!

Efter tåg och minibuss tillbaks till Cusco, blev det bara att sova och invänta hemfärden. Så vi spenderade sista dagen med att inhandla några sista presenter, käka kebab, och passande nog vandra ner en gata uppkallad efter Sverige! (Hemlängtan). Blev en dygnsbuss till Lima och flyg hem med byte i Amsterdam. Oväntat nog träffar jag på samma flyg från Amsterdam på min kusin René med familj. Vad är oddsen? Till slut landar vi i Köpenhamn och det är helt fantiastik att få komma ut och andas luften, med doft av Öresund. Vi tar tåget hem, och hur dåligt folk än må tycka att Skåentrafiken håller tiderna var det skönt att veta att denna kollektivtrafik trotts allt i de flesta fall går att lita på.
På vägen hem får jag göra ett byte i Lund. även här bara njuter jag av den Svenska regniga sommaren, men bäst av allt var nog känslan när jag gick av i mitt kära Ängelholm.

En hel månad har jag vart borta från Sverige, mer eller mindre på egen hand med Linn. Detta var första gången, och det är väldigt svårt att sätta ett finger på hur jag kände för hela upplevelsen. Låt oss bara säga så här: Borta bra, men hemma bäst!

Toodles!

2-6/7 - Salkantay och Machu Picchu

Salkantay i bakgrunden

Så detta inlägget är även det jäkligt försenat. En och en halv månad faktiskt! Men ska försöka dra igenom det i korta drag och fokusera på några najs bilder istället, så jag kan börja skriva om mitt liv på Svalbard! Vi gav oss alltså ut på en 5 dagars vandring i bergen, varav den sista var ett besök upp till vårt mål med hela vår sydamerikaresa, nämligen Machu Picchu!

Större delen av gruppen!

Första dagen tog vi oss tidigt från Cusco med minibuss och senare på flaket av en mindre lastbil, upp bland det peruvianska bergen! Första dagen vandrade vi endast ca en mil, men första delen som var ganska tuff, då man verkligen kände av höjden.

 

Till slut nådde vi vårt camp vid foten av Salkantay, som jag tror är 12e högsta berget i Peru! Härifrån tog vi en "liten" avstickar till en högre belägen knallblå sjö. Om jag tyckte vandringen var före detta var jobbig så var detta ett helvete! Sjuk stigning på en så kort sträcka. Jag tror anledningen till att jag kände av det extra mycket var pga. att jag precis vart sjuk. Men upp tog jag mig! Och inte nog med det, utan jag tog även ett snabbt dopp i det iskalla vattnet!

Dagen där på var det dags för den tuffa delen av vandringen. Vi skulle bestiga 700 m + på bara ett par timmar för att nå ett pass precis mellan Salkantay och en annan topp. Då jag hade så svårt för höjden (och för att jag var sjukt taggad på att få rida :D) valde jag att fuska och betala lite extra för en mula under den biten Detta var nog ett av de bästa besluten jag gjort under resan! Jag fick alltså rida mula upp för branta och steniga serpentinvägar. Då jag läste Sagan om ringen under resan kändes det endast naturligt att döpa honom till Brego. Så med Theme-sången från LOTR red jag sakta upp förbi resten av gruppen, med ett leende på läpparna hela vägen!

Högsta punkten på turen, passet vid Salkantay!

Därefter vandrade vi nedåt mot nästa camp. Omgivningen övergick på bara några timmar från att vara torrt och kargt bergslandskap till att bli fuktig, kvavt och grönskande djungelaktigt. Den kvällen fyllde en gruppmedlem år, nämligen en äldre herre, ensam bland ungdommarna. Han bjöd oss på en runda öl och vi sjöng för honom. Hörde senare rykten om att han gick och rökte på med guiden, men vafan, det kan han väl gott få göra om han firar 57 uppe i de peruvianska bergen!

Någon form av Lupin uppe bland bergen.

Dagen därpå vandrade vi en sträcka. Minns bara att det var jäkligt fuktigt. Vi nådde vårt camp ganska tidigt denna dag, i någon liten by, där vi drack öl och kollade fotboll då det var Copa América. Sedan bar det av mot varma källor. Måste säga att de inte var lika fantastiska som de jag badade i under Salar de Uyuni-turen. Detta var mer turistigt med bar, riktiga "bassänger" och sjukt mycket folk. Inte lika varma heller. Vi avslutade sedan kvällen med stor brasa, musik och gratis inka tequila vid campet! Den äldre herren drog ner på stan och gjorde gud vet vad. Jag och två av grabbarna satt uppe till sent på natten och blev så onyktra som jag inte blivit tidigare på resan.

Fjärde dagen var därför mindre rolig att vandra! Några i gruppen gjorde isället ziplining, men då jag var så bakis kändes det inte som rätt tillfälle att möta min höjdrädsla. 

Något fantastiskt hände dock på första etappen av vandringen! Mitt ute i ingenstans fann jag en liten liten kissekatt helt ensam. Vi kände att vi inte bara kunde lämna den, så jag la kissen i min mössa, knöt den runt halsen, och bar hen mot mitt bröst i två timmar, hela vägen till en liten by kallad hydroelectrica. Vi stannade för paus på ett matställe där guiden frågade ägaren, en bastant man som skalade vitlök, om de kunde ta hand om katten. Tur nog hade han en dotter som blev överlycklig! Guiden berättade senare att hon tänkte kalla katten för Simon! ;)
Sedan var det bara att vandra sista biten till Aguas Calientes genom djungel, längs ett tågspår. Kändes lite tungt att lämna min kisse som jag bondat med de senaste timmarna, men det kan va varit min favortitsträcka under hela turen! Att tågspåret fortfarande var i bruk var däremot lite läskigt... In till kanten fick man rusa när man hörde tutan! Aguas Calientes var nog bland det mest turistiga jag sett. En liten by uppbyggd vid foten av Machu Picchu var syfte endast verkar vara att husa turister. Väldigt trevligt ställe dock!

Kanadensaren med en alpacka, uppe på Machu Picchu.

Sista dagen jag vi upp före soluppgången för att bestiga Machu Picchu, en brant klättring. Men efter en timme var vi uppe! Visst man kunde ta buss upp, men vad är det för kul? Kostar ju extra... Därefter fick vi en kort guidad tur av vår guide, och sen vart det bara att vandra runt och njuta! Detta var slutmålet med resan, och det var lite svårt att faktiskt förstå att man äntligen var där! Finns inte mycket mer att säga, så får väl låta bilden tala för sig själv.

Tjenix!

29/6-1/7 - Mot Cusco och sjukdom

Plaza de Armas i Cusco.

Tanken var att vi skulle stanna i La Paz och cykla dödens väg. Dock kände vi att det blev för stressigt att hinna ta oss till Cusco då vår tur till Mach Pichu började 2 Juli. Vi beslöt oss istället för att åka till Cusco direkt och spendera några dagar där och ta et lugnt. Så vi sätter oss på en av de där bussarna som tar hela dagen. Jag börjar inse att jag nog blivit magsjuk. Toaletten fungerar så klart inte heller! Kanon! Så vi tar oss fram till Cusco, och jag får mestadels sitta på hotellet och ha ont i magen. Var väldigt orolig över att jag skulle missa vår vandring till Machu Pichu! Den sista dagen lyckades jag dock ta mig ut en kort runda för att se lite av stan, samt turistshoppa! Cusco verkar vara en väldigt fin och trevlig stad Önskar jag kunde sett mer av den! Vi spenderade dessutom sista natten på ett hotell som heter Qorkilla. Kan rekommenderas! De har en takterrass som ger utsikt över hela staden, med bergen i bakgrunden.

Ta-ta!

26-28/6 - Salar de Uyuni

Tidigt på morgonen (som vanligt) lämnade vi vårt hostel med buss för att åka på en 3D/2N-tur till Salar de Uyuni, vilken vi bokat via World White. Efter knappt ett dygn i Chile tog vi alltså oss över gränsen till Bolivia.

Uyuni gänget med obligatoriskt stentorn, vid en av flera laguner!

Då jag pågrund av sjukdom och andra resor skjutit upp detta inlägg, så har detaljerna sipprat ur minnet. Ska försöka återge allt i korta drag och med så många bilder som möjligt!

Jag och Ueli på högsta toppen, ca 4 910 möh!

Då vi korsat gränsen till Bolivia delades vi in i grupper på 6 personer som vi tillsammans med vår chaffis och guide Abel skulle dela bil under turen. Vi besökte först en del laguner och "Salvador Dali-öknen", som ska ha gett målaren inspiration till sina tavlor. Vi stannade även till vid några varma källor, där man för en billig slant kunde få doppa sig ett tag. Helt underbart! Tänk ett varmbad vid konstant perfekt temperatur, vid sidan av en frusen lagun, omgiven av isbeklädda bergstoppar! Vi besökt även gejsrar som låg vid den högsta toppen vi skulle nå under turen. 

Punaflamingos!

Dagen avslutades vid en rosa lagun som jag tror hette Colorada. Det var även här vi såg våra första flamingos! Jag lyckades identifiera Punaflamingo.

Efter lagunen spenderades natten på ca 4 500 möh, utan värme, i ett 6-bäddars rum med gruppen. Jag fick höra att temperaturen sjönk till 7 minusgrader, vilket märktes trotts alla lager täcken och kläder!

Vår fantastiska Bolivianska guide Abel som säkrar vår packning på jeepens tak.

Dagen därpå fortsatte vi. Vi stannade till vid ett gäng vulkaniska klippformationer, varav den ena liknar ett träd. Jag tyckte dock den mer liknade någon form av svamp. Tydligen är det olika former av erosion som gett den speciella formen.

En bergsviscacha, ögonblick innan den bestämde sig för att den var mer irriterad än nyfiken och bet mig i fingret.

Vi såg även en del andra djur denna dagen. Vikunjor, vilka vi sett tidigare och är den vilda formen av alpackor. Bergsviscachor, en gnagare som liknar kaniner, men som i själva verket är mer närbesläktad med marsvin. Även magellan räv som var mindre blyg då den visste att den skulle få mat när jeeparna kom.

Magellanräv

Denna natt spenderades på en lite bekvämare höjd, i ett lite varmare hotell, nästan helt byggt av salt, Väggarna av saltblock och golv av löst salt. Dagen därpå gick vi upp väldigt tidigt för att äntligen ta oss till saltöknen och beskåda soluppgången. Saltöknen är lika stor till ytan som skåne, och helt plat förutom en och annan liten ö som tränger upp i mitten av allt.

Efter soluppgången blev det photoshot!

Tyvärr hade det inte regnat då vi besökte saltöknen. Säsongen för detta är tydligen i januari. Googla på "Salar de Uyuni" så får ni se vad jag menar!

Tydligen här Dakar hölls 2014?

 Efter besöket i öknen besökte vi även en liten saltfabrik där vi köpte arss en påse salt!

Sist av alltpå denna tur besökte vi en gammal tåg-kyrkogård i utkanten av Uyuni. När turen var klar väntade vi några timmar i Uyuni på bussen som skulle ta mig, Linn ch en av tjejerna; Sue, vidare till La Paz. Uyuni verkade också som en trevlig stad och tyvärr kunde vi itne stanna. SÅ är det nr man har bråttom! En sak som var riktigt najs var dock att bussen i Bolivia var mycket billigare än Argentina, och vi fick stekt kyckling med ris till kvällsmat på bussen!

Ciao!

25/6 - Mot San Pedro de Atacama

Anderna

I morse tog vi buss på ca 11 timmar från Salta till San Pedro de Atacama i Chile. Turen tog oss upp i Anderna på slingrande serpentinvägar. Jag höll mig faktiskt vaken största delen av turen, bara för att beskåda bergen genom fönsterrutan. Det var kanske inget vackert landskap. Kargt, men mäktigt som fan!

Bergarter i många granna färger

Till slut nådde vi gränsen mellan Argentina och Chile, Paso Jama, på ca 4 200 möh. Man kände sig dock lite yr under färden. Först trodde jag att det var åksjuka, men förstod snabbt att det snarare berodde på höjdsjuka. Jag klarade mig dock hyfsat, men Linn mådde värre. Man ska ju egentligen acklimatisera sig och grejer! Nu är vi i San Pedro de Atacama på ca 2 400 möh. vilket känns okej.

Vidsträckt, helt plant sandplan uppe bland bergen

Byn här är väldigt liten och mysig! Ligger i en dal med höga berg åt alla håll och kanter, troligen mitt i Anderna! Dock är varannan person man möter på gatan turist, och det myllrar av hostels och hotell. Tydligen ett omtyckt backpackerställe!

Snö-beklädda bergstoppar

Vi hade gärna stannat här några dagar, men tiden är knapp och imorgon lämnar vi snabbt Chile. Vi åker över gränsen till Bolivia på en 3 dagars tur genom Salar de Uyuni, saltöknen, med slutdestination i Uyuni, för att sedan snabbt ta oss vidare till La Paz. Vi kommer antagligen från och med imorgon och resten av resan befinna oss på höjder över 3 500 möh, och antagligen överstigande 4 000 möh. Förhoppningsvis ska vi snabbt vänja oss vid höjden!

Cherrio!

23-24/6 - Hat åt Andesmar! + En dag i Salta

En lama(?) i Salta. Till synes mindre belåten.

Okej, "busstur från helvetet" var kanske lite att ta i, men man måste ju hålla sina läsare intresserade?  De brasilianska bussarna har jag ju vart så nöjd med! Nu kan man inte luta sätet lika lång tillbaka, även om man får mat så smakar den skit, toaletten är vidrig. Och detta ska man alltså stå ut med i 26 timmar? Värst av allt är att de spelar actionfilm med krassligt ljud som man tvingas lyssna på. Perfekt när man vill sova! De spelar visserligen Avengers 2, men inte fan vill jag se den första gången på detta vis!

Vi har alltså åkt buss i 22 timmar till Tocuman, och blev mer än 1 timme sena. Tur i oturen blev vår nästa buss mot Salta också över en timme försenad. Så sätter vi oss på bussen för att sova. Plötsligt hör vi ett upprepande jäkla tjutande precis ovanför våra huvuden. Det är en varningssignal att chauffören överstiger max-hastigheten. Grannpassageraren går ner och säger till, men det tar inte lång tid innan det börjar tjuta igen! Vi kommer fram till Salta 2 på natten, 2 timmar sena. Bussbolaget vi åkt med heter Andesmar. Hata Andesmar! Åk aldrig med dem om det går att undvika.

Ingenting har öppet så vi kommer inte vidare. Vi får bita i det sura äpplet och ta in på något hotell. Dock sjukt skönt att få sova i en riktig säng! Även att få duscha och byta om efter 2 dygn i samma kläder...

Någon random staty i en park i Salta

Morgonen där på upptäcker vi att vi måste vänta en hel dag i Salta innan vi kan hoppa på en buss vidare till San Pedro de Atacama i Chile. Denna kostar såklart även den mycket mer än vi trott! Kan va så att man är bortskämd som bor i Sverige och förväntar sig att allt ska vara billigt när man reser i fattigare länder, men irriterad blir man!!! -.- Nä, Argentina har tyvärr inte gjort något bra intryck på mig. Kanske främst är Andemars fel dock. Förhoppningsvis blir det snart bättre, så jag kan sluta klaga!

San Francisco-kyrkan

Även om det vart en seg dag har vi gått lite korta rundor i Salta. Det verkar vara en trevlig och lugn stad. Lite kyligt. Så där som en vårdag sent i mars som inte riktigt skakat av sig vinterkylan, trotts att solen står på. Det enda vi egentligen orkade besöka var en väldigt vacker kyrka mitt i staden. Tyvärr renoverades klocktornet, så fick ingen bra bild på utsidan. Googla dock gärna på "Iglesia San Francisco, Salta"! Utöver det har vi mest gjort vad vi brukar göra när vi är på resande fot. Sova!

Tjenixen!

22/6 - Iguassufallen från argentinska sida

Vilken jävla skitdag!

Argentinska sidan av Iguassufallen har vi fått höra skulle ta lite längre tid att besöka. Men vi tog det dock lugnt på hostlet istället. Vi har stressat så mycket på senaste och jag behövde uppdatera bloggen om Pantanal. Vi hade från det engelska paret i Pantanal fårt höra att det skulle ta 2 timmar att ta sig förbi gränsen till Argentina. Detta gick dock sjukt smidigt och vi var över gränsen 30 minuter efter vi lämnat hostlet. Jag inser att från och med nutid det spanska som gäller, istället för portugisiska. Någon gnutta spanska kan jag åtminstone. "Por favor! Gracias senorita! ...Nä sen kan jag inte så mycket mer..." ;) https://www.youtube.com/watch?v=AzlipxrzMe4

Sen blir det problem. Bussarna är dyrare än i Brasilien. Alla bussar till fallen tar inte brasilianska reals, och vi har för lite pengar i små valörer. En tysk tant på busshållplatsen kunde dock växla och ge oss några små slantar, så efter en längre väntan kom vi äntligen iväg!

Så kommer vi fram. De tar inte kort, bankautomaterna fungerar inte, och de tar inte heller brasilianska pengar. Efter många om och men lyckas jag ta ut pengar genom att välja ett skumt alternativ på automaten. Så vi är äntligen inne 14:30! Vi måste dock hämta ut våra tunga väskor senast 18:00 prick prick, då parken stänger. Vi är skithungriga och allt kostar skjortan. En halvliters Coca-Cola kostar 35 kr! Efter det rånet är det dags att kolla in parken!

Klipp från Garganta del Diablo. Är osäker på hur kvalitén blir, men gr det så kolla i HD!

Parken består i princip av många korta vandringsleder. Vi får höra att vi hinner med att se fallen från ett par vyer om vi inte går hela lederna. Men med våra unga och raska ben hinner vi gå flera av lederna. Det blev inte mycket stopp för varje vy, men efter brasilianska sidan räckte det gott och väl! Jag måste dock säga att vyn vid Garganta del Diablo var ännu bättre än någon av vyerna från den brasilianska sidan!

Vi hinner med svetten rinnandes ut i tid att hämta väskorna, och ta den dyra bussen ner till bussterminalen. Vi vill nu ta oss till San Pedro de Atacama i Chile, varifrån en 3 dagars tur genom Salar de Uyuni ska ta oss till Uyuni. Långdistansbussarna är såklart också skitdyra, vilket suger. Men vi slår till till slut!

Nej, tyvärr har inte Argentina gjort ett bra först intryck på mig. Jag hade nämligen fått för mig att det skulle kunna bli ett favoritland. Men nu är vi äntligen påväg! Jag får till och med uppleva lite nostalgi när de spelar 10 år gammal techno på terminalen, så som piraten of the carribean med DJ Tiesto. Nu ser vi fram mot en 29 timmars bustur från helvetet...

Adios!