Salkantay i bakgrunden
Så detta inlägget är även det jäkligt försenat. En och en halv månad faktiskt! Men ska försöka dra igenom det i korta drag och fokusera på några najs bilder istället, så jag kan börja skriva om mitt liv på Svalbard!
Vi gav oss alltså ut på en 5 dagars vandring i bergen, varav den sista var ett besök upp till vårt mål med hela vår sydamerikaresa, nämligen Machu Picchu!
Större delen av gruppen!
Första dagen tog vi oss tidigt från Cusco med minibuss och senare på flaket av en mindre lastbil, upp bland det peruvianska bergen! Första dagen vandrade vi endast ca en mil, men första delen som var ganska tuff, då man verkligen kände av höjden.
Till slut nådde vi vårt camp vid foten av Salkantay, som jag tror är 12e högsta berget i Peru! Härifrån tog vi en "liten" avstickar till en högre belägen knallblå sjö. Om jag tyckte vandringen var före detta var jobbig så var detta ett helvete! Sjuk stigning på en så kort sträcka. Jag tror anledningen till att jag kände av det extra mycket var pga. att jag precis vart sjuk. Men upp tog jag mig! Och inte nog med det, utan jag tog även ett snabbt dopp i det iskalla vattnet!
Dagen där på var det dags för den tuffa delen av vandringen. Vi skulle bestiga 700 m + på bara ett par timmar för att nå ett pass precis mellan Salkantay och en annan topp. Då jag hade så svårt för höjden (och för att jag var sjukt taggad på att få rida :D) valde jag att fuska och betala lite extra för en mula under den biten Detta var nog ett av de bästa besluten jag gjort under resan! Jag fick alltså rida mula upp för branta och steniga serpentinvägar. Då jag läste Sagan om ringen under resan kändes det endast naturligt att döpa honom till Brego. Så med Theme-sången från LOTR red jag sakta upp förbi resten av gruppen, med ett leende på läpparna hela vägen!
Högsta punkten på turen, passet vid Salkantay!
Därefter vandrade vi nedåt mot nästa camp. Omgivningen övergick på bara några timmar från att vara torrt och kargt bergslandskap till att bli fuktig, kvavt och grönskande djungelaktigt. Den kvällen fyllde en gruppmedlem år, nämligen en äldre herre, ensam bland ungdommarna. Han bjöd oss på en runda öl och vi sjöng för honom. Hörde senare rykten om att han gick och rökte på med guiden, men vafan, det kan han väl gott få göra om han firar 57 uppe i de peruvianska bergen!
Någon form av Lupin uppe bland bergen.
Dagen därpå vandrade vi en sträcka. Minns bara att det var jäkligt fuktigt. Vi nådde vårt camp ganska tidigt denna dag, i någon liten by, där vi drack öl och kollade fotboll då det var Copa América. Sedan bar det av mot varma källor. Måste säga att de inte var lika fantastiska som de jag badade i under Salar de Uyuni-turen. Detta var mer turistigt med bar, riktiga "bassänger" och sjukt mycket folk. Inte lika varma heller. Vi avslutade sedan kvällen med stor brasa, musik och gratis inka tequila vid campet! Den äldre herren drog ner på stan och gjorde gud vet vad. Jag och två av grabbarna satt uppe till sent på natten och blev så onyktra som jag inte blivit tidigare på resan.
Fjärde dagen var därför mindre rolig att vandra! Några i gruppen gjorde isället ziplining, men då jag var så bakis kändes det inte som rätt tillfälle att möta min höjdrädsla.
Något fantastiskt hände dock på första etappen av vandringen! Mitt ute i ingenstans fann jag en liten liten kissekatt helt ensam. Vi kände att vi inte bara kunde lämna den, så jag la kissen i min mössa, knöt den runt halsen, och bar hen mot mitt bröst i två timmar, hela vägen till en liten by kallad hydroelectrica. Vi stannade för paus på ett matställe där guiden frågade ägaren, en bastant man som skalade vitlök, om de kunde ta hand om katten. Tur nog hade han en dotter som blev överlycklig! Guiden berättade senare att hon tänkte kalla katten för Simon! ;)
Sedan var det bara att vandra sista biten till Aguas Calientes genom djungel, längs ett tågspår. Kändes lite tungt att lämna min kisse som jag bondat med de senaste timmarna, men det kan va varit min favortitsträcka under hela turen! Att tågspåret fortfarande var i bruk var däremot lite läskigt... In till kanten fick man rusa när man hörde tutan! Aguas Calientes var nog bland det mest turistiga jag sett.
En liten by uppbyggd vid foten av Machu Picchu var syfte endast verkar
vara att husa turister. Väldigt trevligt ställe dock!
Kanadensaren med en alpacka, uppe på Machu Picchu.
Sista dagen jag vi upp före soluppgången för att bestiga Machu Picchu, en brant klättring. Men efter en timme var vi uppe! Visst man kunde ta buss upp, men vad är det för kul? Kostar ju extra... Därefter fick vi en kort guidad tur av vår guide, och sen vart det bara att vandra runt och njuta! Detta var slutmålet med resan, och det var lite svårt att faktiskt förstå att man äntligen var där! Finns inte mycket mer att säga, så får väl låta bilden tala för sig själv.
Tjenix!
